samla på ord och deviser som gjort ett starkt intryck på honom och han lyssnar med hela sin varelse efter vad Paul Celan kallat de egna ordens ¿andra och åter andra ton¿¿ Han gör det på sitt eget och något aviga sätt. Det upprör en envis jobbcoach som Karl har tvingats gå till, och som har svårt att förstå någon som hellre vill syssla med ord än få ett jobb. De följande kapitlen handlar, inte oväntat kanske, om vådan av att väl få ett arbete och svårigheterna för den lilla människan att trassla sig ur det byråkratiska arbetsmaskineriet med värdigheten i behåll. ¿Det är en skruvad historia för läsare med smak för stolligheter och absurditeter. Det är också en sprudlande satir, som i de bästa avsnitten är vanvettigt rolig¿. LEKTÖR FRÅN FÖRFATTARCENTRUM