Medan Gunnar såg vattenmassorna till vänster glimma i motljuset såg han en mycket liten rännil tränga sig fram på dammens högra sida ett stycke ner på den väldiga slänten som sträckte sig ner ända till botten av den djupa dalen. Helt stel och mållös kunde han bara se vad som hände. Några små stenar lossnade och följde med vattnet neråt. Flödet syntes öka och någon sten tumlade nedför slänten. Det var en mycket märklig och skrämmande upplevelse. Detta att just han skulle befinna sig just här, nu när något som kunde bli en katastrof höll på att inträffa. Uppskakad tog han några steg tillbaka och letade