Där morgondagen tog vid och solens enkla strålar försökte nå in genom träslagen, var skådespeleriet högklassigt. En puss på pannan och en naken kropp som sökte sig till toaletten i en mörk korridor. De dyra mörkläggningsgardinerna i vardagsrummet gjorde sitt för att visa att en kommunikation en gång i tiden fungerat. En undran om ett glas vatten önskades till sin andre hälft tillägnades rummens väggar som förde frågan vidare. Ett dovt Ja kom tillbaka utan frimärke. Kanske fanns det hopp i hopplösheten. Kanske var det i sin ordning att inte kunna fästa persiennerna mot fönstrets övre list. Svaren fanns någonstans mellan toalettens spolande och ett par